november 2, 2009 vid 11:29 f m (blogga, livet)
Jag saknar verkligen bloggandet. Det finns massor, massor jag hade velat formulera mig kring och liksom kasta ut i cyberrymden.
Men jag har liksom frusit fast i en lååång fundering om hur och när och varför jag ska ägna mig åt detta knattrande.
Så det blir liksom inte ett något av det hela…
augusti 27, 2009 vid 9:43 f m (livet, vikt)
Jodå, allt är bara fint med mig. Bloggtystnad nuförtiden beror mest på att jag har skoj i verkliga livet och inte hinner med att skriva. Och att jag, som så många andra, funderar en hel del över bloggandets vara eller icke vara.
Men jag gillar att knattrar ner lite saker nu och då så än så länge får Salvia leva kvar.
Gick just med i viktklubb igen. Midjemåttet har ökat med 5 cm (eller är det rentav 6? 7?) efter sommaren. Misstänker förvisso att det är två månaders uppehåll med hormonpiller som är boven i dramat mer än vad jag äter och hur jag rör mig. Kroppen tenderar att bråka varje gång man börjar om med dem där. (Och tydligen ska jag ha uppehåll ibland för att kolla om ”det hänt nåt”. Suck.)
Men i alla fall, jag lovade mig själv förra hösten att 1) fortsätta väga mig en gång i veckan 2) ta tag i en ev. viktuppgång på en gång. Så här är jag nu. Ska äta 1300 kalorier om dan i 5 veckor. Det brukar funka även om jag redan nu planerar att fuska på helgerna…
Sedan ska jag väl försöka komma igång med lite träning igen.
Det känns liksom helt okej att viktklubba lite när det är så få kilon och så kort tid. Och det är skönt att gå med i klubben för jag kan verkligen inte hålla koll själv. Jag lyckas alltid inbilla mig att jag nog inte ätit så väldans mycket under en dag, men då har hjärnan förträngt alla småsaker som liksom smugit sig in i munnen utan att jag liksom hängde med…
Dessutom gillar jag att fylla i listor och kolla på statistik.
En del i mig tycker att det känns superkonstigt att viktklubba igen. Syrran har förmodligen någon form av ätstörning så det blir liksom bakvända världen alltihop. Men jag tänker att jag måste ju vara jag och just nu känner jag mig som en frisk och sund och jäkla glad person!
Om än med några centimeter för mycket runt midjan.
augusti 21, 2009 vid 1:46 e m (Jobb, livet)
2009 ska bli fantastiskt ekade det i bloggosfären när året började. I alla fall bland oss i ”barnlöshetsgänget”. Fram tills nu har jag inte känt av det där kanonfantastiskabästaste 2009.
Men nu har det börjat. Och tamejtusan om det inte helt enkelt är så att för en gammal lärare, som numera är rektor, sker allting så klart läsårsvis och inte på kalenderår.
Efter att ha identitetskrisat i säkert flera år börjar jag närma mig något som liknar en känsla av att
det här är jag
den här människan tycker jag om.
Såklart har jag varit här förr; här, i att vara mig. Men efter varje turbulent period blir marken under fötterna lite, lite, stadigare.
Förmodligen för att man blir äldre.
Jag trivs på nya jobbet. Jag kommer säkert gnälla som bara den om ett tag, men grundkänslan är positiv.
Och jag trivs med den jag är på nya jobbet. Framåt, glad, modig, faktiskt ganska öppen. Jag är inte lika fastfrusen i rädsla över att inte räcka till, inte lika tacksam att jag fått ett jobb. Inte lika många idéer hur om man borde vara när man är chef.
Eller jo, det är klart att jag har tankar om verksamheten och om ledarskap i stort. Men inte på ett sätt som drabbar min personlighet. Mer liksom på ett sätt som faktiskt ingår i mitt jobb.
Inte lika kritisk.
Mer nöjd.
Och en pusselbit jag inte visste fattades föll på plats för en vecka sen. Bästa bästisen sedan första klass kom tillbaka in i mitt liv efter sju år. Vad som hände är en historia för sig; den skriver jag en annan dag. Kanske. Och inte är man kanske bästa bästis på samma sätt nu som när man var barn. Men det var någon som fattades mig. Nu är h*n tillbaka. Jag visste inte att jag hade sörjt och saknat så mycket.
Maken och jag börjar landa i allt som varit. Styvfamilj, småbarn, jobbkriser. Jag ser någon jag förälskade mig i. Han har en annan röst i telefon. Det börjar verka kärlek banne mig.
Ljuset i tunneln. Nu har 2009 börjat.
augusti 5, 2009 vid 7:08 e m (blogga, livet)
Mitt liv från och med nu ska dofta Elisabeth Arden Sunflowers.
Det mesta är bra. Har många, långa, inlägg att skriva.
Men solen skiner ute.
juli 31, 2009 vid 6:29 f m (Okategoriserade)
Sonen inleder min födelsedag genom att ”tappa bajs” på sovrumsmattan. Vädret förutspås bli mulet.
Fick löfte om romantisk middag på fin restaurang av maken.
Är på det hela nöjd med hur dagen börjat.
juli 29, 2009 vid 7:24 e m (Okategoriserade)
Vi uppfinner nya ordstäv.
Och testar dem.
