Med andra ord

En dag när din mamma var hemma och hade hela huvet fullt med snor bestämde hon sig för att göra sin lapp till ditt längtanstäcke.

Det kan ha varit så att din mamma i tonåren var alldeles för upptagen med att göra tvärtom att hon kanske missade någon västenligt information som gavs på textilslöjdslektionerna.

I vilket fall, just den här snoriga dagen bestämde hon sig för att brodera.

Tyget är en bit från sjalen som din mamma hade när hon gifte sig och pärlorna köptes när din storasyster gjorde brudsmycken. Så det är symboliskt så det förslår!

Och sen blev din mamma så stolt och nöjd att hon bestämde sig för att dela med sig av mästerverket till sina sajbervänner:

Mamma Wannabe är inte längre wannabe.

Det är verkligen supercoolt.

Ni får förlåta mig alla ni som fått hemmagjorda ungar. Eller IVF-bebisar. Alla ni som får eller fått era världens finaste, med eller utan hjälp, magvägen.

Men det här känns faktiskt speciellt.

Det kändes likadant när Helga fick sin Q, som när Applecore och Filippis fick sina BB.

Det känns alltid lite, lite mer speciellt för mig när någon blir förälder via adoption. Det är möjligt. Det är verkligen möjligt.

GRATTIS MAMMA-INTE-LÄNGRE-WANNABE!

Hittade den här utmaningen hos storken. Regler: Googla ditt svar och använd första bilden.

Det mest spännande blir ju att försöka begripa vad tusan man egentligen googlade..

När jag läser reglerna igen inser jag att man skulle ta den första användbara bilden. Det kan man ju såklart tolka som att man skulle välja en bild som gör att svaret blir begripligt. Fast jag tycker nedanstående blev mycket roligare.

1. Vilket år är du född?

2. Hur definierar du din sexuella läggning?

3. Vilken är din bästa egenskap som kärlekspartner?

4. Och din sämsta?

5. Vad söker du hos en partner?

6. Vem var din första hemliga barndomsförälskelse (förnamnet)?

7. Vilket yrke är det sexigaste du vet?

8. Vilken kändis är hetast enligt dig?

9. Vad gör dig avtänd?

10. Vem hade du ditt första riktiga förhållande med (förnamnet)?

11. Vilket kroppsdel, förutom munnen, gillar du mest att kyssa på en kärlekspartner?

12. Ett kärlekspar på film eller tv som du gillar?

Var tvungen att stanna hemma idag. Vad bättre kan man roa sig med än att svara på Jomas utmaning?!

8 fakta om mig:

1. Jag är ruskigt förkyld just nu.

2. Jag har en gråspräcklig katt som har tre namn.

3. Jag är feminist.

4. På fester hittar du mig troligast på dansgolvet.

5. Jag tycker mycket om mig själv (vilket jag ganska tidigt i livet insåg att man inte riktigt får göra.)

6. Jag tycker att livet vore meningslöst utan kommunikation med andra människor.

7. Jag tog körkort för två och ett halvt år sedan, vilket var en stor utmaning då jag tyckte att det var oändligt svårt.

8. När jag ser mig i spegeln kan jag inte fatta att den där drygt 30-åriga kvinnan faktiskt är jag.

I utmaningen ingick att skicka vidare till 4 personer, men vi är ju ett gäng som snurrar runt på varandras bloggar så jag gissar att de flesta förr eller senare kommer svara på det här ändå…

Det går inte att tänka när man är snorig.

Det går inte att jobba om man inte kan tänka.

Har bara så jäklarns svårt att stanna hemma om jag inte har feber.

Får se om jag håller hela dan.

Snörvel.

Att det fanns något spännande att berätta från adoptionsfronten.

Men det är som det var för några dar sedan.

Har lite ont i halsen.

Tycker att vore lagom att få semester var fjärde vecka.

Då skulle jag ha semester nu.

Har fått fler lappar till vårt längtanstäcke som jag ska sy.

Roligt jobb.

Det är förklaringen till att jag inte uppdaterar särskilt ofta. Har mycket att göra och mycket att lära.

Och det är ju faktiskt bra.

Pratade med Organisationen igår. Inget nytt har hänt. Domstolen i Addis Abeba stänger under sommaren. Snart firar Etiopien millennieskifte och då kanske verksamheten stannar upp ett litet tag.

Man kan aldrig veta så noga.

På ett sätt är det bra. Då hinner jag jobba längre på mitt roliga jobb.

Men lite tråkigt också.

Jag har bra jobbat och jobbat hela veckan. 15e augusti passerade utan att jag hann me att skriva

Vi har nu väntat í 3 månader.

Det kan vara halva, en tredjedel eller en fjärdedel av tiden. Man vet ju inte så noga i den här världen.

På sätt och vis är det rätt skönt att få vara sitt jobbjag ett tag och inte bara nån som väntar barn utan att fatta det.

Fast jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte tänker på det varje dag.

Nästa vecka kanske jag ska maila Organisationen och fråga om det har rört på sig i den där kön.

Hm. Diet i plural blev visst ett tyskt mansnamn. Om det nu är tyskt, men jag har väl mest hört talas om tyska Dieter. Fast äsch, det var diet i plural det här skulle handla om. Jag skriver mer om tysken ifall han får någon avgörande betydelse i mitt liv. Fast då måste jag nog träffa en Dieter först… Eh, okej, var var jag? Jo!

Jag tröttnar på dem. Dieterna alltså. Kan ha att göra med att jag fortfarande lever i föreställningen att om jag bara struntar i smör på mackan någon vecka så är jag lika slank som alltid. På nåt sätt finns fortfarande bilden av mig själv som på gränsen till underviktig i skallen.

Jag tror helt enkelt inte att jag behöver någon speciell diet.

Och jag är inte direkt överviktig nu heller. Möjligen har jag passerat gränsen med några kilo. Det är ju faktiskt ganska stor skillnad på lägsta och högsta vikt som anses hälsosamt.

Sedan har jag alltid haft svårt får hela gå-ner-i-vikt-prylen för att det finns ett så tydligt smalt ideal i vårt samhälle. Feta människor göre sig icke besvär i de viktiga sammanhangen. Jämt och ständigt, överallt matas vi med du-duger-inte, du-duger-inte, du-duger-inte.

Och skillnaden mellan räknas och inte räknas är åtskilliga kilo lägre än vad det var för bara 10 år sedan.

Jag har sett för många magra ångestladdade flickor (och några pojkar) i jobbet för att vilja vara med i spelet. Bantningsmagasin, fetma-TV, modelldieter… Jag blir tokig.

Hoppsan! Nu for jag visst iväg. Men jag blir så arg bara jag tänker på att jag är en av alla dem som vill lära mig att äta mindre när så många inte kan äta sig mätta.

—

Men om vi håller oss till hälsa. Mental och kroppslig. Då skulle även jag må bra av att bli lite mindre.

Och jag klarar inte att hålla diet. Jag lovar att jag skulle tycka att GI, smakdiet, fat-smash, färgdiet, formdiet, stenåldersdiet, lågkalori, ät-bara-dina-egna-krukväxter-och-hoppa-ständigt-på-ett-ben-diet var superroligt. Jag skulle ge mig fullkomligt hän och följa dieten slaviskt.

I två dar. Eller möjligen några veckor. Sedan skulle jag tröttna på att bara äta saker som börjar på F eller inte få ha ketchup på korven, eller – ve och fasa – inte ens få äta varm korv.

Därför behöver jag något som är enkelt. Ät mindre. Rör på dig mer.

Det är ungefär så mycket jag klarar av.

Sorry, Dieter.

För några år sedan läste en av mina vänner att Britney Spears gjorde 500 sit ups om dagen. Stefan Schwartz gkorde 1000.

Vi utvecklade nånslags teori om att antalet sit ups hörde ihop med graden av psykopati. Även om sambandet idag kan te sig oklart var det rätt skoj då. Jag vill minnas att det även fanns nån koppling till en av mina havererade kärlekar; nån som också gjorde en massa sit ups.

Så här 350 sit ups från förra inlägget måste jag säga att den omedelbara inverkan de hade på min mentala hälsa är att jag mår

oändligt mycket bättre.

Misstänker att rygglyften, benlyften och armhävningarna har en del med saken att göra.

Lite adrenalin och endorfin ska man inte underskatta.

Men nu måste jag dricka vatten innan jag svimmar. Jag har massor att göra, det är ju en underbar lördag där ute ta mig tusan!