Bloggträff

Tack för senast!

Jag hoppas vi ses igen när jag inte är så förkyld…

Skattekontoret och BVC

Idag åkte vi till skattekontoret. Igen. Vi var där igår, men kön var så lång att vi gav upp. Idag prövade vi lyckan på ett annat ställe. Det gick bättre. Vi lämnade in en ”Anmälan om flytt till Sverige”-blankett för Mozart. Samt kopior på adoptionskontraktet, passet och vårt medgivande.

Så förhoppningsvis får Mozart ett personnummer snart. Utan dem där tio siffrorna är man knappt nån i det här landet… Sedan fortsätter pappersarbetet. Vi måste nämligen ansöka om adoption i tingsrätten. Enligt svensk lag är sonen än så länge inte vår helt och fullt.

Så är det.

På eftermiddagen kom BVC-sköterskan på hembesök. Vi pratade en del och vägde Mozart. Sju och ett halvt kilo. Inte vet jag om det är mycket eller lite. Sköterskan verkade nöjd i alla fall. Mäta honom får vi väl göra själva verkar det som.

Tydligen har Mozart svinkoppor under hakan. Vilket i sig inte är särskilt farligt. Det förklarar dock den sjuka mamman. Jag har en tendens att få nästan varenda infektion jag är i närheten av.

Men, men, jag har roliga planer på lördag och en halsinfektion ska inte stoppa mig!

Förkyld mamma

Självklart. Lite sömn, resa och anspänning. Det var liksom givet att jag skulle bli sjuk. Idag verkar i alla fall febern ha släppt. Lill-skrutten tycker dessutom att det är jätteskojigt när mamma hostar, så vem är jag att klaga?

Addis-inlägget får nog vänta ett tag till. Är fortfarande lite för trött.

Sonen är underbar. Vackrast i hela familjen. Han är som bebisar är mest; äter, skiter, sover. Och spyr. Vi har fått en riktig kräkbebis.

Så, från kavajklädd chef till mys-dress-morsa med kräkdoft.

Jag kunde haft det sämre.

Småtrött

Tack för alla välkomnande kommentarer!

Det är så mycket jag vill berätta. Om Mozart, såklart, men också om Addis Abeba och alla intryck därifrån.

Måste bara landa lite. Och sova lite.

Pappan är ute och går med sonen. Att åka vagn är helt okej, däremot är det helt värdelöst att ha vinterkläder. Tycker sonen alltså. Pappan är norrifrån så han gnäller inte särskilt över att behöva bylsa på sig.

Om de inte är tillbaka när jag vaknar skriver jag mer. Annars återkommer jag senare.

Jag har nog förstått att jag är mamma nu. Och vet ni, sonen verkar inte långt ifrån att begripa att han har fått föräldrar!

Osammanhängande hälsningar från Mamma Salvia.

Över och ut.

Snö

Mina favoritkillar sover just nu tillsammans i dubbelsängen.

Själv har jag upptäckt några nya talanger. Till exempel är jag väldigt bra på

…att byta blöja sittandes i en flygplansstol med en unge som inte vill ligga på rygg…

…att vagga en vacker bebis till sömns i famnen…

…Vyssan lull och Trollmor…

Jag är definitivt hemma.

Mamma Salvia.

Magen är bättre!

Känns som att vi är redo att ge oss av snart!

Visumen på plats

i makens ryggsäck!

Magen verkar ha lugnat sig. Ska laga lite mat till mig och styvdottern som också är hemma m risig mage.

Jobbet sköter sig utan mig. Några mail till rätt personer så händer det saker! (Förhoppningsvis rätt saker…)

Hipp hurra…

Magsjuka några dagar innan vi ska åka var väl kanske inte högst upp på önskelistan… Men så är det. Försöker se det positiva i att det inte var samma dag som vi åker.

Får nu två istället för fyra dagar att knyta ihop säcken på jobbet. (Förutsatt att jag kan jobba imorgon.) Suck.

Dessutom är det en och annan sak man liksom skulle behöva fixa…

Maken åker i alla fall till ambassaden nu på morgonen så förhoppningsvis har vi våra visum om någon timme.

Alltid något.

Min styvmormor opererades igår. Hon har en ganska allvarlig cancerdiagnos. Om nu något kan vara ”ganska” allvarligt…

Nån som kan hjälpa mig att hitta resglädjen i allt det här?

Sånt som gör mig lite stressad…

Våra visum har inte kommit. Jag skickade iväg pass och ansökan i måndags (som REK). Enligt uppgift ska det ta två arbetsdagar att få dem.

Förvisso gjorde vi ”missen” att betala via internet och då får man ju inget kvitto… Att försöka förklara det på telefon för ambassadsnubben var inte helt lätt. Men jag bifogade ett brev m förklaring samt mitt mobilnummer och ett ”if there´s any problem, please give us a call as soon as possible.”

Inte för att min engelska är lysande, men det där borde man väl fatta? Och ingen har ringt så det borde ju vara okej.

Men det stör mig att de inte kommit.

Det är ju inte så många dagar kvar…

Skyddad: Tiden rusar

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan: