Hel
april 27, 2008 vid 9:31 e m (Okategoriserade)
Igår låg jag bredvid honom i sängen och blev bara alldeles tårögd. För att han finns. För att han är här. För att jag får vara en del av hans liv.
Att bli sjuk är att bli bestulen. På sin oskuldsfullhet. På sin naiva föreställning om att livet inte är ändligt. Själen åldras i ett slag och det känns som att man levt för länge och alldeles för kort på en och samma gång.
Nästa stöld: Du kommer nog inte kunna få barn. 23 år gammal och livet tar slut innan det börjar. Bestulen på idén om meningen med allt. Självbilden förändras – Vem blir jag då? Bestulen på framtiden som man tänkt sig den.
Med små, små steg tar man tillbaka det man en gång hade. Allt är förändrat men glädjen kommer tillbaka.
Men först nu är jag hel.
Jag har fått den största gåvan av alla.
Livet betalade tillbaka.
Dr House och jag
april 19, 2008 vid 8:15 f m (livet)
Det är så tröttsamt att ha ont i munnen hela tiden. Först halsen. Sen bråkade visdomstanden (det gör den alltid vid förkylning), och nu envisa blåsor.
Det har faktiskt varit några dagar den senaste månaden som jag stått ut utan värktabletter. Och det är faktiskt inte varje dag jag tagit full dos.
Men ändå.
Idag kanske blir en bra dag.
Fredag
april 18, 2008 vid 3:25 e m (livet)
Jag har jobbat två dagar i rad för första gången sedan v. 11. Helt säkert är det att jag skulle kunna vänja mig vid att jobba deltid. Helst skulle jag då ha ett jobb som gav lika bra betalt som min heltidslön… Men man kan ju inte få allt.
Att vara föräldraledig på halvtid är också bra. Jag och Maken har lite olika sätt och olika rutiner. Och det är ju liksom bra att lill-skrutten får lära känna oss båda och våra olikheter så tidigt som möjligt.
Hm. Så var det då dags att börja tänka på refrängen. Avsluta arbetet. Tänka ut middagsmaten.
Neggo
april 13, 2008 vid 7:09 e m (Okategoriserade)
Inser att mina jobbinlägg är lite gnälliga. Tro mig, det är inte bara för att jag sitter på jobbet och längtar hem. Eller det är inte alls det.
Jag valde den här tjänsten mycket pga den dåvarande chefen. Såg fram emot att få arbeta med honom. Men se, efter bara nån månad meddelade han att han fått ett nytt jobb…
Okej, nu kan man vara kompisar och träffas och dricka vin istället. Men det hjälper liksom inte på vardagarna.
Så; jag har helt enkelt inte så kul som jag hade hoppats.
Jag har alltid tyckt att det är viktigt vem ens chef är. När man ingår i ledningsgruppen blir det liksom ännu viktigare.
Nåja, jag ska försöka låta bli att gnälla nästa vecka!
Livet som morsa är fantastiskt! Jag har massa inlägg i skallen som handlar om det. Men det är just det, man hinner inte riktigt med att skriva. Om man inte ska mata, byta, söva, leka… …så kanske man bara måste ligga och titta på underverket.
Och emellanåt göra de där andra vardagssysslorna som ju finns kvar. Även om vi är två om det hela så ligger man liksom lite efter hela tiden. Vilket inte bekymrar mig så mycket. Jo, en sak, det faktum att jag aldrig orkar ta tag i alla kläder som ska strykas. (Det är bara mina egna kläder för resten av familjen nöjer sig glatt med att vara skrynkliga!)
Hm.
Spännande är vad det är. Att vara kavajchef och mysmorsa samtidigt. Hinner med att var dotter och syrra ibland också. Och styvmamma.
Skulle behöva vara lite hustru också känner jag.
Stoppar denna inre monolog här.
P.S. Är det så att wordpress börjar lära sig mer svenska igen?
