På grund av avtalen medllan Sverige och Etiopien (eller snarare brist på avtal om jag förstått det hela rätt) så är inte adoptionen genomförd i Sverige än. Det innebär att sonen har föräldrar enligt etiopisk lagstiftning, men inte enligt svensk. Man skulle kunna säga att L (som jag nu beslutat mig för att han får heta här…) är familjehemsplacerad (fosterbarn) hos oss. Innan vi är föräldrar på riktigt (och till exempel får förmånen att kunna använda Försäkringskassans webb-tjänster!!) måste ärendet upp i tingsrätten.
Än så länge har L alltså sin egen “soc-tant”.
Hon besökte oss 28e maj för att kunna skriva ett uttalande till tingsrätten. Enligt detta är det till barnets bästa att vi får adoptera L. Hon tillstyrker adoptionen.
Så nu ska yttrandet bara tas i socialnämnden, vilka har nästa sammanträde i augusti, därefter är det bara att invänta tingsrätten.
Sånt är livet i adoptionsvärlden.
