”Tja! Har du leg?”

frågade tjejen i kassan på Systemet.

Eftersom att jag klarar åldersgränsen med 14 års marginal skrattade jag och gav henne körkortet.

Tydligen är juletider något som föryngrar för sist det hände var när jag för ett år sedan handlade julklappsvin.

God Jul igen!

Lägesrapport

Jag orkarhinnerinte skriva så mycket just. Tiden bara går åt till en massa annat och det är alldeles för sällan hjärnan är tillräckligt pigg när jag väl sitter framför datorn.

Men allt är bra.

Jag har gått ner tio kilo och köpt nya jeans och känner mig smal och snygg och fortfarande motiverad att minska ett kilo till så jag kommer under det magiska 70-strecket. (Och tydligen har jag börjat skriva superlånga meningar utan nån som helst tanke på grammatik…) Nån gång kanske jag bjuder på en bild till den utvalda skara som har lösenord. Men eftersom att jag oftare befinner mig bakom än framför kameran lär det dröja.

Jag läser om alla vänner i bloggosfären som krisar i sina relationer. Vi krisar också. Fast ändå inte. Ibland blir jag bara så argargarg och så mal alla skäl till skilsmässa i huvudet om och om igen.

Sedan resulterar mina grubblerier i att jag skriver ett kärleksbrev eller köper med mig espresso hem eller skickar sms till maken där jag skriver hur fin han är. För vi krisar ju egentligen inte alls. Och maken är en bra make som jag älskar.

Det är bara det att vi båda måste bort snartsnartsnart från våra respektive jobb. Sonen håller på att få tänder/är magsjuk/drömmer livligt eller nåt annat som gör att jag blir sparkad och buffad på och längter efter att få soooova. Och mitt i den där tröttheten är det som att hjärna kopplar fel och munnen säger galna saker som själen inte alls känner.

Och halvårsrapporten till Etiopien är tre månader försenad för att översättaren gått under jorden. Pinsamt.

Och när maken och jag tycker olika om minsta lilla bråkar vi och hamnar så lätt i allt-är-fel-och-ingen-idé-land. Fast vi vet sedan länge vad som händer, varför vi kopplar fel och hamnar snett. En ond cirkel som måste brytas.

Men inte nu. Nu är det jul och vi struntar i allt sådant där ett tag. Nya tag sen.

Och mellan allt det där är maken en bra make. Och jag en bra maka. Två människor som älskar varandra och har det jättebra. Faktiskt så är bra-tiden mer än bråk-tiden. Man glömmer när man är arg-trött-ledsen, men så är det. Vi är bra tillsammans mer än vad vi är dåliga.

Och även om sonen trotsar på dagarna och buffas på nätterna är han fortfarande världens bästa och mitt ljus. Han springer, hoppar, dansar och pratar allt han orkar. Mest pratar han ”Uuuu” som kon, ”Ksch” som lejonet, ”Brrrrrr” som bilen eller ”Dä, dä, dä” när han pekar på allt spännande som finns i världen.

Jag och maken är båda ”Paah – paah” även om jag minsann hör honom säga ”mam-mam-mam” när han pratar för sig själv. Dokcan är ”kah”, korven är ”kah”, ketchup är ”kah” och sonen är bara ljuvlig.

Så detta är livet just nu. Och såklart julstök och ”Hjälp hur mycket av lönekrediten har gått åt till klappar nu egentligen?”. Men kom inte och säg att jag inte gör vad jag kan för att motverka finanskrisen! Igår komsumerade jag arbetsintensiva saker. Åt libanesiskt julbord med bror och syster. Och banken får ju lite ränta av mig när jag nu lånar lön i förskott av dem. Det kan de behöva. Jag är en god medborgare ska ni veta.

Och nej, jag är ingen slarva med pengar. Jag har sparkonton och fonder och retroaktiv löneförhöjning på ingång. Så ni behöver inte oroa er. Här är det ordning på torpet.

Imorgon kommer svärföräldrarna från hundra mil härifrån. På tisdag börjar julfirandet för att fortsätta i fyra dagar.

Det är bra. Livet är bra. Jag är trött, men livet är bra (minus jobbet då.)

Hoppas ni har det bra med livet och er självar.

Hoppas ni får en

GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR allesammans.

Vi hörs snart.

Över och ut.

Salvia

Ehum?

Okej, nu ser wordpress annorlunda ut igen. Kan någon bara tala om för hur man lösenordsskyddar numera för det hittar inte jag just nu.

Förskoleplats

Jepp. Vi har fått plats i förskolan. Och på ett mycket bättre ställe än vi trodde = närmre hemmet.

Platsen gäller redan från januari, mne nu har vi ju efter moget övervägande kommit fram till att vänta till april när det gått et år från hemkomst. Så det får väl bli en låååång inskolning gissar jag.

För den här platsen vill vi ha.

För övrigt känns det mycket, mycket skumt att det om mindre än 4 månader är ett helt år sedan sonen kom hem.

Förskola i april, det är ju snart ju…

Det här är en annons

Jag har skrivit om min katt förut, hon är av allergi-skäl utekatt och verkar trivas bra med det. Ändå är det någonting i mitt hjärta som säger att hon borde få ett riktigt hem. Att kattluckan leder in i huset och att hon kan få bli kliad och gosad med som andra huskatter.

Problemet är att de som planerar att skaffa katt oftast vill ha en söt liten kattunge som de kan början från början med; inte en halvvild 5-åring som är van att trava runt i världen som hon vill.

Men jag vill ändå göra ett nytt försök, så snälla ni som läser denna blogg, hjälp mig att sprida detta!

Skrållan 5 år behöver ett nytt hem!

Du som kan tänka dig att ta en 5-årig bondkatt till ditt hjärta är välkommen att höra av dig. Då Skrållan de senaste tre åren varit en utekatt är det önskvärt att du bor så att hon kan röra sig ute så mycket som möjligt.

Skrållan är gråspräcklig. Hon är kastrerad, ID-märkt (tatuerad) och försäkrad.

Då min styvdotter är allergisk kan Skrållan inte bo inne i huset. Hon verkar trivas med sin tillvaro som utekatt, men skulle nog inte må dåligt av att få bo i ett ”riktigt” hem.

Hör av dig till salviastory@hotmail.com för mer information.