Med andra ord

Trot om du vill men jag har varit inte-arg två veckor i rad nu! Såklart lite småirriterad på ditt och datt, men inget som gått på djupet av min själ.

Fantastiskt underbart skön känsla.

Glad.

Till inskolningen börjar. Och jag känner just nu inte att det är nång jättegrej. Förmodligen för att jag ju kommer få exakt lika mycket tid med sonen som tidigare.

Det är maken som blir av med några timmar.

Och sonen som ska pröva att vara utan oss.

Och ingen av dem säger så värstans mycket om saken.

Den översättare vi valde att anlita gjorde så många fel och tog så lång tid på sig att vi var tvungna att hitta en ny. Halvårsrapporten kommer därför bli 3-4 månader försenad.

3-4 MÅNADER!!!

Den lär ju vara framme lagom till att det är dags för 1-års rapporten.

Detta är så pinsamt så jag vet inte vad.

Jag har verkligen fantastiska vänner. Underbara, fina och bästaste. Och så många som är nya, vilket kan få mig att bli alldeles lycklig över att det aldrig är försent att möta nya bra-människor.

Jag gillar mina nya vänner. Mer än mest.

—

Ibland saknar jag mina gamla vänner. Inte för att de var bättre, utan för att de var gamla. Inte gamla som av åldern märkta, utan gamla som i kände-mig-förr. Ibland kan jag sakna att det finns så få att vara nostalgisk med.Så få som kan säga att sån-är-ju-du-och -har-alltid-varit.

Ibland kan jag bli lite ledsen över att det finns vänskap som inte orkade med tiden. Ibland tänker jag att det var jag själv som inte orkade med. Då blir jag ännu mer ledsen.

—

Ibland kan jag se tillbaka på livet och tänka att om in det eller det varit så hade jag kanske fortfarande varit en del av den eller dens liv.

—

Ibland när jag ser framåt blir jag alldeles glad i hela kroppen. När jag tänker att mina nya vänner ska bli mina sedan-länge-vänner och att mina gamla vänner ska bli mina sedan-urminnes-tider vänner.

Och att det finns massa bra-folk som kommer berätta pinsamma saker om mig för sonen.

—

Ibland undrar jag om några av mina gamla-försvunna vänner kanske finns kvar.

Nånstans.

Har haft celebert besök. Tinsel var här och åt lax och tittade på Pingu. (Nej, jag svepte inte in henne i en filt och smet därifrån.)

Mitt på en tisdag. Kan man tänka sig.

Tänk att det fortfarande finns de som kan vara spontana.

Och imorgon ska jag träffa inte mindre än två vänner. Jag har ett liv!

Om två veckor skolar vi in sonen i förskolan. Förvisso kommer jag jobba 50%och maken 75% ett tag så inte blir det många timmar där inte. Och två hela dagar hemma. En med pappa och en med mamma.

Ändå är det en sån där sak man knappt törs säga till folk. Att man inte drar ut på ledigheten så lång tid som möjligt utan hugger en förskoleplats innan det ens gått ett år.

Ännu mindre törs man säga att man tror att det är en bra lösning för den här familjen. Jo, jag kommer sakna den här tiden när man fick en massa hela dagar tillsammans, men jag tror ändå att det är bra för oss.

Tvärtemot vad viss expertis och föreställningen om den goda modern säger tror jag det.

Ja, jag har också läst/hört om den senaste undersökningen som visar att barn under 2 år får störd språkutveckling av att titta på TV. Och såklart ska man aldrigaldrig använda teven som barnvakt. Inte då.

Och nej, jag tycker inte att man ska smita hemifrån utan att säga hejdå och pussåkram ordentligt.

Men efter ett antal dramatiska avsked och en son som skrikit i tjugo minuter efter att jag gått…

…satte jag på Pingu imorse…

…svepte in sonen i en filt och satte honom på golvet…

…smet in till maken i köket och sa hej…

och gick sen till jobbet.