Att bli rejält magsjuk några timmar innan avloppsrensarfirman gjort sitt.
Särskilt inte om den fungerande toaletten ligger två våningar från sovrummet.
Salvia rekommenderar inte, 1
mars 30, 2009 vid 6:14 e m (Okategoriserade)
Stora pusselbitar i avloppsrören.
Inte ens en som är jättefin och föreställer en traktor.
Oj, oj.
mars 29, 2009 vid 7:01 e m (Okategoriserade)
Beställde just The Wire, säsong 2, från cdon. Inte för att jag inte sett den, utan för att det är den enda av de fem säsongerna vi inte har i vår samling.
Igår såg vi det allra sista avsnittet.
Idag har jag gått omkring och saknat McNulty, Kima, Bubbles, Bunk, Lester, Stringer, Omar, Avon, faktiskt till och med Marlo och Rawls,
och alla andra
på riktigt.
Jag MÅSTE se om alla avsnitt. Snarast.
Jag vet, det är inte riktigt klokt, men jag måste.
Och säsong två är ju nästan den bästa.
Bara måste ha.
Måste se.
Igen.
Måste.
Det var väl själva f-n
mars 27, 2009 vid 12:43 e m (Okategoriserade)
Stopp i avloppet igen.
Och dumsnåla som vi var sist så gjorde vi inte saker ordentligt; dvs bad rörisen filma så att vi fick reda på vad själva felet är.
Puckade oss.
Har vi tur får vi hit en avloppsfixare idag.
Annars blir det ännu en helg utan vatten.
Tur att vi har en toalett som inte hänger ihop med resten av systemet.
Trevlig helg!
önskar
Salvia,
som just öst bort 8 hinkar bajsvatten i källaren…
Bättre nu
mars 27, 2009 vid 8:30 f m (Okategoriserade)
Har på läkaren ordination behandlat handen med antiinflammatoriska mediciner i en vecka. Har fortfarande inte hört något från röntgen (=bra?). Har fortfarande en punkt på handen som liksom strålar ut i fingrarna om man kommer åt den.
Annars är det nog lite bättre.
Ibland…
mars 23, 2009 vid 8:00 e m (livet, smärta)
…kan jag bli lite nere när jag upptäcker att folk får fler barn än ett. Särskilt när de kommer magvägen. Barnen alltså, inte folk.
Jag har världens finaste, bästaste, son, och jag har själv varit delaktig i beslutet att det inte ska bli fler.
Men jag kan bli nere ändå.
På folk som vars liv verkar rulla som på räls och så blir liksom allt som ett perfekt fotoalbum utan att de verkar ha anstängt sig ett endaste dugg.
Själv stånkar man på med depressioner och styvfamiljsliv och och infertilitet och segt på jobbet
och förbaskat ONT I HANDEN.
Och det är nog det där sistnämnda som gör att jag just precis nu tycker att det mesta går liksom i moll. Var på vårdcentralen i fredags och blev skickad på röntgen. Väntar på svar som jag skulle fått idag. Förhoppningsvis är det ingenting att bekymra sig för (om nu värk som funnits i snart ett och ett halvt år kan räknas som ingenting), men bara tanken
gör nästan lika ont
som den förbannade handen.
Och när jag inte ens kan hålla en temugg utan att vilja gråta då STÅR JAG INTE UT
med folk som får vackra ungar på löpande band och aldrig, aldrig, aldrig bråkar om ekonomi eller renovering eller din förra fru. Folk som bara lever och andas och inte gör en fluga förnär, förvisso, men som ändå verkar så retsamt nöjda.
DE SKULLE LÅNA MIN HAND NÅGRA TIMMAR SÅ SKULLE DE ALLT FÅ SE!
Ja, eller känna då.
Nä jag är inte bitter. Det är bara SÅ FRUKTANSVÄRT SYND OM MIG just precis nu.
Det ljuva villalivet
mars 14, 2009 vid 2:00 e m (Okategoriserade)
Ny elpanna samt luft-vatten-pump är installerade. Mer miljövänliga och hundratusen fattigare. Eller snarare: Skulden till banken har ökat.
Elementen är varma igen.
Just nu sugs oljan ut ur den gamla tanken. Nästa vecka ska densamma tas ut och källarrummet blir vips mycket större.
Stopp i avloppet igen. I julas rök fyra tusen för högtrycksspolning. Den här gången försöker vi hålla ut tills det är kontorstid så att vi kan spara en slant.
Förhoppningsvis.
Bilen fick inte ens besiktigas. Snubben på bilprovningen avbröt. 31 mars blir det körförbud.
Köper nog pappas bil istället för den nya vi sneglat på. Kan vara bra att spara lite slantar.
Till nästa haveri.
Plusåminus
mars 8, 2009 vid 8:14 e m (Okategoriserade)
Den här helgen har verkligen varit både och. Finafina As födelsedagslunch som varade hela dagen och innehöll vitt vin, räkor, tiramisu och en massa tjejgrejer som jag inte nånsin trodde att jag skulle vara med om. Eller tycka var kul, för den delen. Men rackarns skoj var det!
Och så då det norénska dramat i fredags. Som jag följde upp med ett minst lika jobbigt telefonsamtal med farmor idag.
Lillebror den blivande läkaren säger att det nog är något med frontalloben (loberna?) som ställer till det. Och han skojar inte.
Sorgligt är det i alla fall med nån som säger knäppa saker som sårar och förstör, men som omöjligen förstår sin egen del i det hela.
Tårar och skratt. Livet i koncentrerad form.
