Jag ska

Författa ett eller annat inlägg om helgens eskapader.

Måste bara sova först.

Helt otroligt

Klockan är halv fem och jag är hemma i ett tomt hus. Har hunnit göra två sorters tapenade till imorgon och färgar just nu ögonbrynen.

Hur mycket jag än älskar barn och man är det förjäkla skönt att bara få vara själv.

”Titta. En nalle. Hon är ensam för att hon vill det.” (Jepp, jag citerar barnböcker. Helt skadad. Den litterära kanon hinns inte med nu.)

Funderar på att plocka ögonbrynen så att de ser lite sådär elaka ut. Det får man göra när man ska göra nåt jobbigt va?!?

Tack, tack till er som kommenterar. Det behövs just nu. Kram till er. Och kram till alla andra som behöver det just nu.

Kanske

Att det är något bra på gång.

Skyddad: Helt slut

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:


2 timmar

Tror det är ungefär så mycket jag sov i natt.

En kombination av ryggont, oro för jobb och kommande studenterier och en son som inte tycker att sova på natten alltid är högprioriterat. Man kan ju tillexempel sitta i sängen och prata om morföräldrar och sälar som kliar sig i huvet istället.

Jodå, min son, precis vad jag vill göra mellan 1 och 4 på natten.

Min son språkgeniet

Sonen: ”Mommamatte, mommamatte!”

Jag: ”Nä, mormor och styvmorfar kunde inte komma idag. Det får bli en annan dag.”

Sonen: ”Momma inge kamma, näe”

På jobbfronten intet nytt

Nähä.

”Vi ringer i slutet av nästa vecka och berättar hur du ligger till.”

Inte ord sedan dess och den absolut sista dagen i det som då var nästa vecka är idag.

Önskar att jag hade fått gå på intervju nästa vecka istället. Den här veckan har nämligen varit rena rama terapin; först en timmes gråt hos företagshälsan, sedan självförtroende påfyllning (och en del rosévin) med bästa vännerna i tisdags, sedan brabra samtal med föredettachefenvännenoch numera mentorn P i torsdags.

Hela helgen har en massa tankar snurrat och en massa varför fått svar.

Hade det varit imorgon hade det varit (i alla fall nästan) mitt gamla braiga jobbjag som satte sig i intervjustolen.

Ja, ja, vad gör väl detta om hundra år?

Skyddad: Självkänsla

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:


Helt OK

Intervjun kändes bra. Inte ”YES, YES! Jobbet är mitt!-bra, men bra. Jag skulle gärna jobba där, kände mig avslappnad och mig själv nästan hela intervjun, så, det får väl anses som godkänt. Sist jag var på intervju hade jag en bestämd känsla av att det inte skulle bli något när jag gick därifrån. Så inte denna gång.

Kanske att det kan bli nåt.

Nån som har en tumme över?

Då min tjänst kommer dras in behöver jag kanske inte vara så hemlig med att jag söker nya jobb.

Ska på anställningsintervju på torsdag; nån som orkar hålla en tumme?!?

« Äldre inlägg