Med andra ord

Till att börja med måste jag väl erkänna att det där med att jag skulle få besked igår är något jag fantiserat ihop själv. Alternativt en slutsats jag drog baserad på den information jag hade.

Så här: Rekryterande rektorn sa, när jag var där på intervju, nåt i stil med ”Jag och rekryteraren ska träffas 25e och sen ska det vara klart 26e så man kan skriva papper.”

Vilket jag bestämde mig för betydde att allt ska vara klart 25e och då borde de som fått tjänsterna få besked samma dag. Nu fick jag förvisso högt på det där testet med logisk slutledning så min gärna borde ha kryssat i rutan ”informationen otillräckligt” vad gäller slutsatsen att ”Information kommer ges till de sökande 25e.” Men jag bestämde mig i alla fall att det var vad det betydde. Att allt ska vara klart idag och att man då borde fått veta igår.

Men, det där som rektorn munlade om behöver ju faktiskt inte alls ha betytt det.

Nåja.

Jag håller just nu på att gå söner av oro. Det är så jäkla mycket mer än bara ett jobb jag sökt så jag kommer verkligen inte slappna av förrän jag fått besked.

Och jag tycker faktiskt att jag åtminstone borde få ett besked. Okej om man går på en intervju och får höra ”Vi ringer dem som får komma på nästa intervju.” Då kan jag gå med på att telefontystnas = nej.

Men nu. Jag har varit på tre intervjuer och en 3 timmars intervju medelst psykologiska tester. Dessutom är jag övertalig och ska ha någon slags förtursrätt. Så den här gången tycker jag inte att låta-bli-att-ringa vore ett acceptabelt sätt att säga att jag inte fått någon av tjänsterna jag sökt.

Alltså väntar jag. Och det är outhärdligt.