Jodå, allt är bara fint med mig. Bloggtystnad nuförtiden beror mest på att jag har skoj i verkliga livet och inte hinner med att skriva. Och att jag, som så många andra, funderar en hel del över bloggandets vara eller icke vara.
Men jag gillar att knattrar ner lite saker nu och då så än så länge får Salvia leva kvar.
Gick just med i viktklubb igen. Midjemåttet har ökat med 5 cm (eller är det rentav 6? 7?) efter sommaren. Misstänker förvisso att det är två månaders uppehåll med hormonpiller som är boven i dramat mer än vad jag äter och hur jag rör mig. Kroppen tenderar att bråka varje gång man börjar om med dem där. (Och tydligen ska jag ha uppehåll ibland för att kolla om ”det hänt nåt”. Suck.)
Men i alla fall, jag lovade mig själv förra hösten att 1) fortsätta väga mig en gång i veckan 2) ta tag i en ev. viktuppgång på en gång. Så här är jag nu. Ska äta 1300 kalorier om dan i 5 veckor. Det brukar funka även om jag redan nu planerar att fuska på helgerna…
Sedan ska jag väl försöka komma igång med lite träning igen.
Det känns liksom helt okej att viktklubba lite när det är så få kilon och så kort tid. Och det är skönt att gå med i klubben för jag kan verkligen inte hålla koll själv. Jag lyckas alltid inbilla mig att jag nog inte ätit så väldans mycket under en dag, men då har hjärnan förträngt alla småsaker som liksom smugit sig in i munnen utan att jag liksom hängde med…
Dessutom gillar jag att fylla i listor och kolla på statistik.
En del i mig tycker att det känns superkonstigt att viktklubba igen. Syrran har förmodligen någon form av ätstörning så det blir liksom bakvända världen alltihop. Men jag tänker att jag måste ju vara jag och just nu känner jag mig som en frisk och sund och jäkla glad person!
Om än med några centimeter för mycket runt midjan.
